Det finns ett ögonblick när du kliver av Ubern vid parken framför den barocka kyrkan och det tidigare konventet och inser att du lämnat Mexico City bakom dig – trots att du fortfarande är mitt i det. Coyoacán känns som Stockholms Söder måste ha känts en gång, innan hipsterskägg och Airbnb hittade hit. Mindre, mer jordnära, med kullerstensgatorna kvar och en intellektuell självkänsla som inte behöver skrika efter uppmärksamhet. Ibland känns det som att Frida Kahlo, Leon Trotskij eller Diego Rivera när som helst kan komma korsande gatan framför dig — eller titta fram bakom ett hörn.
Mexico City är en av världens största städer, ett monster av motorvägar, köer och betong. Coyoacán påminner dig om att det faktiskt finns ett mänskligt tempo också – ett där man promenerar istället för att hasta, där man sitter kvar en stund till istället för att kolla nästa destination på kartan.
Coyoacán må tekniskt sett vara en stor kommundel inom Mexico City som sträcker sig långt bortom det koloniala kvarter som de flesta besöker, men länge innan Mexico City växte sig stort nog att svälja sina grannar var Coyoacán en egen stad. Det är en historia som syns i varje kullerstensgata det är en historia som viskas i varje portgång och det är en historia som återberättas i de gedigna träborden i varje cantina som inte bytt ägare på generationer.
Den charmiga delen – torgen, cantinerna, marknaderna – är kompakt och går utmärkt att utforska till fots på en halvdag, även om jag själv gärna spenderar en dag (eller ett liv) här. Men det är just den kompaktheten som är poängen. Gatuförsäljarna med sina blommor, frukter och hantverk hör lika mycket till bilden som arkitekturen – de är en del av det levande vardagsliv som gör Coyoacán till något mer än ett turistmål. I den här artikeln fokuserar vi på det som lockar mig att återvända hit om och om igen.
Namnet Coyoacán kommer från nahuatl och betyder ungefär "platsen där coyoterna finns" – ett arv som lever kvar överallt i stadsdelen, från coyoten i logotypen och den färgglada skylten på torget till fontänen Fuente de los Coyotes på Jardín Centenario, en av stadsdelens mest fotograferade landmärken.
Torgen och kyrkan
Hjärtat i det koloniala Coyoacán är de två torgen Jardín Hidalgo och Jardín Centenario, som ligger sida vid sida med den vackra kyrkan La Parroquia de San Juan Bautista som fondmotiv. Här sitter folk i skuggan, äter glass, diskuterar och låter tiden gå på ett sätt som känns som ett medvetet val snarare än lättja. Ta dig tid att bara flanera, titta in i portgångarna och låta stadsdelen avslöja sig i sin egen takt.
Kommer du hit på kvällen kan du ofta ha turen att se vanliga människor som övar på aztekdans, både som motionsform men också som spirituell och kulturell utövning. Trummorna, de rytmiska ljuden av bjällrorna runt fotlederna, dofterna av rökelsen hänger kvar i minnet långt efter att du lämnat parken, som om historien läckt genom århundrandena.
Två cantiner sedan 1932
På en av gatorna som kantar torgen hittar du två cantiner som existerat sida vid sida sedan 1932 och inte verkar ha bråttom att förändras. La Guadalupana och La Puerta del Sol är båda äkta varor – mörka, bullriga och välkomnande på det där mexikanska sättet som är svårt att förklara men omedelbart igenkännligt när du sitter mitt i det.
Beställ en stor kupa öl. De serverar lager, oscura (mörk) eller campechana – en blandning av lager och mörk öl – på fat, i generösa glas. Det är ingen brunch-destination. Det är ett ställe för folk som faktiskt dricker öl.
I dessa cantiner kan man känna historiens vingslag. Här smiddes planer för revolutioner, här möttes politiker, journalister, revolutionärer och arbetare över livliga diskussioner och kalla öl. Toaletten – dold bakom en spiraltrappa som leder ner i en källare – kanske tjänade som ett tillfälligt gömställe när faran blev för stor. Eller så är det bara en toalett. Men man undrar.
Vill du veta mer om cantinakulturen – som är så mycket mer än ett ställe att bli full – kan du läsa vår artikel om ämnet här.
Vill du sitta ute och njuta av det fina vädret med en glas öl eller varör inte en cocktail (alternativt alkoholfria alternativ) med en bit mat gillar vi Cervezeria de Barrio vid den lummiga lilla parken. Här kan man få in öl på tapp och goda små tillbehör och samtidigt se folklivet samt lyssna på gatumusikanterna. Om du hoppas på att hitta ett rikt utbud av hantverksöl är det inte stället för dig, men servicen är vänlig och snabb, de vanliga inhemska ölen kalla och goda.
Doña Adela – mezcal en trappa upp
På andra sidan bageriet, en trappa upp, gömmer sig Doña Adela. En liten mezcalbar med eklektisk inredning och ett sortiment som tas på allvar. Bra ställe att avsluta eftermiddagen med ett glas mezcal och utsikt över gatan nedanför.
Kanske inget ställe för den som är ute efter Instagram-estetik – och desto bättre för det. Men det har sin barsmakade estetik och här och där gömmer det sig en bild vare sig man vill det eller inte. Men så är det i Coyoacan, det är den lilla konstnärliga staden mitt i månmiljonstaden som stretar emot.
Marknaderna
Mercado 89 de Coyoacán är en av de finaste och trevligaste inomhusmarknaderna i hela staden – en plats där hantverk, souvenirer, färsk frukt, ingredienser och vardagsförnödenheter existerar sida vid sida utan att det känns arrangerat. Tostadas härifrån är berömda av goda skäl. Ta dig tid.
Separat från den ligger en food court-liknande marknad snett bakom cantinorna nära torgen känd framför allt för sin gatumat. Bland specialiteterna märks tacos de cabeza – tacos på kokt kalvhuvud, mjukt och smakrikt – men utbudet sträcker sig långt bortom det. Här ringlar sig köerna ofta hundratals meter för huvudtacosen, speciellt tunga- och ögtacosen. Det må låta makabert men har man väl fått smak för dem förstår man varför. Vill du titta in, kolla bakom La Guadalupana efter Tacos Don Fello.
Hantverksmarknaden nära torget kompletterar bilden med ett utbud som är en blandning mellan hantverk och roliga souvernirer, speciellt på nedervvåningen. Priserna är rimliga och du brukar kunna hitta det mesta du tänkt på att handla med dig till Sverige i souvernierväg här. Väskor, schalar, t-shirts, prylar, muggar, snapsglas och allt annat du kan tänka dig till mer eller mindre fasta och bra priser. De flesta tar dessutom kort.
Gatumat att inte missa
Coyoacán har ett par gatumatssäkerheter som besökare från andra delar av staden inte missar – och som du inte heller bör göra.
Stadsdelens fyllda churros är berömda och hör till de bästa i Mexico City. För den med sockertand är de ett måste. För undertecknad är de något för söta – de vanliga, enkla churros räcker gott – men smaksaken är som bekant fri och lojaliteten till de fyllda är hängiven bland de som älskar dem.
Elotes och esquites är en annan historia. Elotes är hela majskolvar tillagade och toppade med majonäs, riven ost, chili och lime. Esquites är samma sak fast i kopp med lösa majskorn – lättare att äta på språng. Båda är mättande, billiga och goda, förutsatt att man gillar den vita mexikanska majsen med sin något speciella, lite mjöliga karaktär. Det är inte den svenska sommarmajs du känner igen – men ge det en chans.
En stadsdel under förändring
Coyoacán har inte undgått den gentrifiering som omvandlat Roma och Condesa till något annat än vad de en gång var. Utländska köpare och stigande hyror har satt sina spår, och på helgerna syns det tydligt. Men processen är inte lika långt gången här. Det finns fortfarande substans kvar under ytan – marknadsförsäljerskor som känt sin plats i generationer, cantiner som inte bytt ägare, grannar som faktiskt bor där.
Hur länge det håller är en annan fråga.
Coyoacán ligger i södra Mexico City och nås enklast med Uber – be chauffören köra till Fuente de los Coyotes eller Parroquia San Juan Bautista. Undvik helger och långhelger för bästa upplevelse. Området är kompakt och utforskas bäst till fots under en halvdag till heldag.
Men Coyoacán är också känt för sin mest berömda dotter – en konstnärinna vars liv och hem blivit en av Mexikos mest besökta platser. Det berättar vi mer om snart. Men vill du, liksom vi, besöka hennes museum, boka biljetter i god tid. De kan sälja ut en månad i förväg.
Hitta rätt – ett viktigt tips
Säg inte bara "Coyoacán" eller ens "Centro de Coyoacán" till din Uber-chaufför. Den kommunen är stor och du riskerar att hamna fel. Centro de Coyoacán är ett modernt köpcenter långt från de gamla stadsdelarna och Frida Kahlos gamla kvarter. Beställ din taxi eller Uber till Fuente de los Coyotes eller Parroquia San Juan Bautista så hamnar du mitt i parken eller torget, så centralt du bara kan komma. Det är de centralaste delarna av det koloniala hjärtat – och det är därifrån allt annat är inom gångavstånd.
Tunnelbanan har visserligen stationer i närheten, bland annat Viveros och General Anaya, men avståndet till de charmigaste delarna är besvärligt till fots och området emellan är inte särskilt intressant. Uber är det klart smidigaste alternativet.
Undvik helger – och särskilt långhelger. Då fylls Coyoacán av turister och ett crescendo av influencers, och mycket av den där stillsamma stämningen försvinner. Bäst är området en vanlig vardag eller en lugn lördagsförmiddag tidigt. Samtidigt kan det vara skoj, om du har tid, att göra ett besök här under just den galna helgen också, då brukar det ofta dukas upp till marknader med livliga gatumatsstånd, det steks och grillas kött, grönsaker, matos blandas med sorl, gatumusikanter, allt från operasångerskor till mariachimusiker, allt händer på en och samma gång, men på måndagen infinner lugnet sig igen och hade det inte varit för de allt snabbare stigande priserna hade det kanske varit här jag velat bo.
